Vargjakt...

Läste en artikel i DN

Vargen kommer

Norrmännen hade en varg över som de ville bli av med. Inte för jag vet hur de lyckades bli av med den men nu har den hittat en ny boplats i våra trakter och specialiserat sig på lammkött. 4 lamm fick sätta livet till under helgen. Tänk om den iaf åt upp det mesta och inte bara lämna hälften. Hur ska man göra nu? Har mina Highland Cattle gående inte långt därifrån. Det känns inte riktigt bra men förhoppningsvis är det ett enda djur och då kanske kossorna klarar att försvara sina kalvar.

Det kommer en ny...

tax in i bekantskapskretsen som ska drillas i våra jaktrutiner. En strävhårig tax som är döpt efter ett glasspaket!...Hmmm? Bara det inte blir en glassarhund som inte vill jaga med oss. Vi ska nog kunna få fart på bicka när det väl blir dags.

Liver rullar på på Går´n. Mina myskankao trivs och har fått nya granna i form av Aracuna kycklingar. Ska försöka få fart på äggproduktionen fram i höst. Det är så många som är intresserade av hemägg som smakar ägg. Det roliga med dessa ägg är att de är gröna i skalet.

De ljusbruna ärr äggen från ankorna. Det kommer och bli många äggsmörgåsar under höstens jaktturer...

Nu är årets saltstena inköpta på Granngården och ska placeras ut till våra älgar på strategiska ställen. Visst är det roligt att sedan gå och se på dessa stenar om det varit någon på besök? Det ger ju en liten indikation om det finns älg i närheten.

BTW Grannen gifte sig igår!

Triumfbackens Rambolina vilar ut.

Triumfbackens Rambolina har jagat färdigt. Denna underbara hund som gav mig och mina jaktkamrater många oförglömliga minnen. Rambolina blev 13 år och vilar nu på salighetens kulle. Min äldsta son döpte kullen i kohagen till detta namn efter att vi begravt vår Labrador där. När vi stod där vid hundens grav och tårarna rann ner för kinden så tar han mig i handen och säger;

Nu pappa ska denna plats heta Salighetens kulle!

Sedan den dagen begraver vi våra djur där både stora som små.

Rambolina hade under en period fått knölar på magen som gamla tikar får. Vi var till veterinären och opererade bort den största som var i vägen. Hon blev pigg utav bara attan och var med min fru ute och sprang i skogen. Den sista veckan gick allt så fort. En knöl växte från ett körsbärs storlek till krusbärsstorlek på tre dagar. Då insåg vi att nu har vi kommit till vägs ände med henne.

Tack Lina för alla underbara dagar och alla fina stunder du givit vår familj. Vi kommer aldrig få en hund som dig igen.

Tiden står inte stilla.

Händer det inget i skogen före älgjakten, gör inte djuren på gården någonting och har jag slutat med skrivandet?
Nej det ska jag lova att det händer massa saker här hos mig. Det händer så mycket att jag inte hinner med att sätta mig vid datorn. Kommer ni ihåg mitt försök att få fram Myskankor? Det gick ju inget vidare. Därför så köpte jag tre stycken levande ankor istället två honor och en drake. Dessa har gett oss många roliga stunder men även en ledbandsskadad tumme som inte kommer att bli bra på många månader, sa farbror doktor. Lina, min Tax som nu vilar på salighetenskulle efter lång och trogen tjänst, fick smak på dessa ankor och ville ta en lite närmare inspektion på dem. När stjärtfjädrarna satt i mun på henne fick jag syn på henne och sprang mot henne. När jag rusade fram och skulle avstyra hennes middag och ta tag i henne för ett itet utvecklingssamtal halkade jag och kör tummen rakt ner i backen med full kraft. Jag hör hur något händer i tummen men stönig som man är så är det nog ingen fara. Tummen sväller upp och gör ont. På måndag när det fortfarande gör hemskt ont går jag till vårdcentralen och kommer tre timmar senare ut med underarmen i gips. Tänk er att en liten tumme kan engagera 4 läkare, 4 sjuksköterskor och en vaktmästare.

Idag är det dags för den årliga flytten till kollot för mina Highland Cattle. Alla sju ska byta kommun och få besök av nummer 641 som var en stilig tjur med fina horn. Förhoppningsvis kommer han gilla mina kor så vi nästa vär har kalvar i hagen.

Jag lovar att det kommer hända något speciellt idag det gör det varje år vi flyttar dem.Något som man tänker tillbaka på och dmungiporna åker upp.