Att solen har börjar komma i kapp vintern märks mer och mer för varje dag. Jag såg några älgar som stod i skogskanten häromdagen med hela bredsidan mot solen och bara njöt. Sådana uppställ får man aldrig under en älgjakt. Tre älgar på 40 meters håll när man har solen i ryggen, inte en pinne ivägen och stilla som statyer stod alla tre Upplever man det på en älgjakt? Jo det gör man när det kommer en ko i sakta mak och får syn på dig där du sitter på säcken med geväret i knät. Hon är inte riktigt säker på vad det är hon känner så därför står hon kvar. Du kan ställa dig upp och titta på henne, ta ett steg mot henne och hon står kvar och tittar förundrat på vad som händer. Varför skenar hon inte i ren panik? Jo för jaktledaren har precis på radion gått ut med att nu är det bara kalv man får skjuta. Har denna ko någon kalv?

Andra som njuter är mina Highland som blir mer och mer ystra ju högre kvicksilvret stiger i termometern. Nu tycker de det är gott och bli kliad på svansroten och söker upp en när man är i hagen och vill bli kliade. Ibland funderar man på hur det står till. Jag kan stå och klia en ko på rumpan bra länge och prata med dem och tycka att det är rätt rogivande. Mina grabbar har ju inte fattat riktigt vad jag kan få ut av det men det är ungefär som att sitta på ett kalhygge med kaffekoppen i näven och höra ett rådjursdrev. Visst kan det vara både rogivande och pulshöjande, särskilt efter en lång vecka bland folk och fä på jobbet. Tyvärr hann vi väl inte få uppleva det så mycket denna säsongen på grund av all snö men vi kan snart börja räkna ner igen. Påsken är snart här sedan är det midsommar och det är åter dags att börja titta över årets älgpass. Fast jag tror nog att jag ska njuta en del av solen också tillsammans med både grabbar och kor.