Tiden står inte stilla.

Händer det inget i skogen före älgjakten, gör inte djuren på gården någonting och har jag slutat med skrivandet?
Nej det ska jag lova att det händer massa saker här hos mig. Det händer så mycket att jag inte hinner med att sätta mig vid datorn. Kommer ni ihåg mitt försök att få fram Myskankor? Det gick ju inget vidare. Därför så köpte jag tre stycken levande ankor istället två honor och en drake. Dessa har gett oss många roliga stunder men även en ledbandsskadad tumme som inte kommer att bli bra på många månader, sa farbror doktor. Lina, min Tax som nu vilar på salighetenskulle efter lång och trogen tjänst, fick smak på dessa ankor och ville ta en lite närmare inspektion på dem. När stjärtfjädrarna satt i mun på henne fick jag syn på henne och sprang mot henne. När jag rusade fram och skulle avstyra hennes middag och ta tag i henne för ett itet utvecklingssamtal halkade jag och kör tummen rakt ner i backen med full kraft. Jag hör hur något händer i tummen men stönig som man är så är det nog ingen fara. Tummen sväller upp och gör ont. På måndag när det fortfarande gör hemskt ont går jag till vårdcentralen och kommer tre timmar senare ut med underarmen i gips. Tänk er att en liten tumme kan engagera 4 läkare, 4 sjuksköterskor och en vaktmästare.

Idag är det dags för den årliga flytten till kollot för mina Highland Cattle. Alla sju ska byta kommun och få besök av nummer 641 som var en stilig tjur med fina horn. Förhoppningsvis kommer han gilla mina kor så vi nästa vär har kalvar i hagen.

Jag lovar att det kommer hända något speciellt idag det gör det varje år vi flyttar dem.Något som man tänker tillbaka på och dmungiporna åker upp.

Ville tillbaka in

Det är vår i luften! Solen gassade på rätt rejält mot fönstret till hönshuset. Jag öppnade luckan och släppte ut min höns. Först ut var hönorna men tuppen var inte så sugen på att gå ut. För att få ut honom så han skulle få lite frisk luft och se sig omkring och iaf hålla ett litet vakande öga över sina skyddslingar jagade jag ut honom. Han hann knappt landa på backen förrän han ville in igen.

Rådjur i snön

Det finns en del som överlevt den erbarmliga vintern. De stog i "sösia" och bara njöt av solen. Likt älgarna jag såg sist. Jag njuter av allt vatten som dryper från taken och ligger på vägen. Tvättar gärna bilen flera gånger i veckan. Snart är det midsommar!

Att solen har börjar komma i kapp vintern märks mer och mer för varje dag. Jag såg några älgar som stod i skogskanten häromdagen med hela bredsidan mot solen och bara njöt. Sådana uppställ får man aldrig under en älgjakt. Tre älgar på 40 meters håll när man har solen i ryggen, inte en pinne ivägen och stilla som statyer stod alla tre Upplever man det på en älgjakt? Jo det gör man när det kommer en ko i sakta mak och får syn på dig där du sitter på säcken med geväret i knät. Hon är inte riktigt säker på vad det är hon känner så därför står hon kvar. Du kan ställa dig upp och titta på henne, ta ett steg mot henne och hon står kvar och tittar förundrat på vad som händer. Varför skenar hon inte i ren panik? Jo för jaktledaren har precis på radion gått ut med att nu är det bara kalv man får skjuta. Har denna ko någon kalv?

Andra som njuter är mina Highland som blir mer och mer ystra ju högre kvicksilvret stiger i termometern. Nu tycker de det är gott och bli kliad på svansroten och söker upp en när man är i hagen och vill bli kliade. Ibland funderar man på hur det står till. Jag kan stå och klia en ko på rumpan bra länge och prata med dem och tycka att det är rätt rogivande. Mina grabbar har ju inte fattat riktigt vad jag kan få ut av det men det är ungefär som att sitta på ett kalhygge med kaffekoppen i näven och höra ett rådjursdrev. Visst kan det vara både rogivande och pulshöjande, särskilt efter en lång vecka bland folk och fä på jobbet. Tyvärr hann vi väl inte få uppleva det så mycket denna säsongen på grund av all snö men vi kan snart börja räkna ner igen. Påsken är snart här sedan är det midsommar och det är åter dags att börja titta över årets älgpass. Fast jag tror nog att jag ska njuta en del av solen också tillsammans med både grabbar och kor.

Lodjursjakt

En av de sista Lodjuren i årets jakt sköts i vår bygd under helgen. En hane på 22 kg mötte sin baneman. Hundarna som var med hade full sjå att ta sig fram medan lodjuret med sina tassar kunde flyta fram ovanpå snön. Lodjuret hade observerats under hela veckan på olika ställen. Lodjurets mest frekventa besöksplats var utfodringsplatsen för rådjuren. De har varit sju till antalet under en längre tid men den gångna veckan har de inte setts till överhuvudtaget. Det ska bli spännande och se om de kommer fram nu och hur många de är till antalet.

Snö,snö och ingen vô...

Vid den här tiden på året brukar gårdstunet vara belamrat med nästa års vinterved. I år är det fortfarande så mycket snö i skogen att det inte ens går att ta sig fram(nästan iaf). Jag gjorde ett litet försök att ta mig fram i skogen för at kolla om jag snart kan börja hugga lite ved men det var lönnlöst. Behöver inte fundera på det de närmaste veckorna. Det enda positiva turen i skogen förde med sig var att Bosse blev trött. Bosse är en mycket livlig spaniel som har energi lagom att driva en normalstor villas elförbrukning, om man kopplar en dynamo ttill honom. Han fick simma fram i snön ibland provade han att hoppa men sjönk så långt ner i snön så simmningen var det lättaste sättet att ta sig fram på för honom. Nu ligger han STILLA i sin korg och det har jag bevis på kolla själva.
Ofta den här helgen, familjen är hundvakt, har han ofta hunnit med att vara under fötterna när vi gått fram.
Jag är nog inte den enda som "svir över" att inte komma ut med motorsågen. De enda som jublar och triumferar över detta är väl Elbolagen som får sälja mer ström. Nu sätter vi på oss extrakläder istället om det skulle behövas, sänka värmen är ju ett alternativ också men det är ju så gött när det är varmt.

Grattis Jörgen Brink jag såg dig på TVn men vi har inte glömt...

Det händer mycket!

Jag bestämde att vila denna blogg ett tag för att återuppliva den när jaktsäsongen åter drar igång igen. Det blev inte så som ni märker. Det händer saker hela tiden som man skulle behöva rapportera om. När det var som kallast och som mest snö föredrar älgarna att använda vägarna att gå på. Jag förstår dem efter att ha pulsat i snön och försökt att spåra rådjur den sista dagen. Det finns även bilar som använder vägen och givetvis var det en stackare som inte hann och bromsa utan körde på en ko. När det väl kommer en skarprättare på plats så var det givetvis en kalv med som ville ha upp mamma. Dagen därpå skulle även kalven förenas med mamma i den "Älgiska" himmelen men fanns den på plats. En jagäre fick efter lite spårande syn på älgen men kunde inte komma i håll utan avvaktade ett bättre läge. Kalven försvann över höjden mot nästa skytt. Då var det plötsligt två älgar hos honom. Vilken var den rätta älgen att förena med modern? Både fick löpa vidare och vi får väl se vad som händer härnäst.

Vargjakten har ju också gått av stapeln. Detta är ett känsligt ämne och i lokalpressen diskuteras det livligt om rätt eller fel. Ibland funderar man på vilken nivå det är på det hela och hur tidningen kan ta in dessa insändare. Troligtvis för att hela tiden späda på debatten och förlöjliga båda parter. Det finns jägare som jag anser inte behöver uttrycka sig eftersom de gör mer skada än nytta i sina inlägg. Detsamma gäller andra sidan med för den delen.

Bloggen är igång igen men för hur länge? Jag saknade den faktiskt lite...